Allt om Viker

Humanitära och social organisationer i Viker

 

Allt om Viker / Föreningarna / Humanitära & sociala

 

Stadgar för Dalkarlsbergs arbetares besparingskassaDalkarlsbergs arbetares besparingskassa

Dalkarlsbergs gruvarbetares besparingskassa bildades redan på hösten 1821. Initiativet till kassan kom troligen från gruvarbetarna och gruvägarna vid Dalkarlsberg. I kassans första stadgar står det att "erfarenheten har visat, att emellan de mångfaldiga äfventyr vårt arbete är underkastadt, flere enskildte ibland oss, tid efter annan träffade af widriga händelser, blifvit mer eller mindre satte ur stånd att bilda sina afkomlingar uti det nödvändigaste, som tillhör samhällsmänniskan, hvilket altid är högst smärtande för rätt tänkande föräldrar, som anse upfostran vara tidens fordran, och det säkraste arf åt det upväxande slägtet". Därför hade man nu gemensamt beslutat bilda en besparingskassa till vilken varje gruvarbetare skulle betala 24 sk bco och varje gruvfogde 32 sk bco varje år. Dessutom skulle böter för så kallade tredskorest tillfalla kassan, dvs böter för uteblivande från arbetet och andra förseelser i arbetet. Kassan skulle förvaltas av en styrelse bestående av sex personer: bergslagsgruvfogden vid Dalkarlsberg (som alltid skulle vara ordförande), en närboende gruvdelägare, en gruvfogde och tre gruvarbetare, vilka de sistnämnda skulle väljas varje vår vid den s.k. gruvhjonsstämman. Syftet med kassan anges huvudsakligen vara att understödja barn till sådana arbetare som av en eller annan orsak inte själva kunde lämna sina barn nödig uppfostran. Först och främst gällde detta fars- och moderslösa barn. Understöd skulle också lämnas till barn vars föräldrar hamnat på obestånd av eget förvållande, bl.a. på grund av fylleri.

Det första så kallade reglementet skrevs egenhändigt under av 19 gruvarbetare vid gruvhjonsstämman den 9 mars 1822: för Flintgruvans arbetare: Jan Asplund, Otto Berg, Anders Andersson Nordmark; för Öster Rymningsgruvans arbetare: Eric Wiss, Anders Dahl, Anders Olsson Spelare; för Västra Rymningsgruvans arbetare: Olof Olsson, Axel Axelsson, Petter Qwist; för Långgruvans arbetare: Petter Persson, Sven Andersson, Sven Norrman; för Collegiigruvans arbetare: Lars Dahlberg, Lars Jacobsson; för Vretgruvans arbetare: Lars Olofsson, Anders Bärglund, Anders Hålmbärg; för Herrgruvans arbetare: Petter Olsson Wästberg, Jonas Berggren.

När man startade en skola vid Dalkarlsberg i början av 1830-talet fick den anställde skolläraren en del av sin lön från besparingskassan. Detta blev sedan kassans huvudsakliga ändamål. Under 1860-talet tillkom också bidrag till slöjdlärarens avlöning. I kassaboken finner man också en del andra mer oväntade utgifter såsom: arvode till pastor Starnberg för hållen gudstjänst vid Dalkarlsberg vid 19 tillfällen (1861), 25 rdr rmt som bidrag till Engelbrektsstoden i Örebro (1861), 22:38 rdr rmt till skollärare Ahlén för resa till Västerås för att lära sig gymnastikundervisning (1864), 50 rdr rmt till nödlidande i Norrland (1867), 75 rdr rmt till de brandskadade i Lindesberg (1869), 10 rdr rmt till predikant Karl Johan Nyvall (1869). I början av 1900-talet gav man också bidrag till skor åt skolpliktiga barn. 1943 köpte man en radioapparat till Dalkarlsbergs skola. Under 1900-talet fick också många nystartade föreningar i Dalkarlsberg bidrag till sin verksamhet. Till exempel fick Dalkarlsbergs arbetares sjuk- och begravningskassa ett startbidrag uppgående till 2000 kronor 1905.

Den 13 maj 1905 ombildades besparingskassan och nya stadgar antogs. Där stadgas det att varje anställd förman eller arbetare vid Dalkarlsbergs AB var delägare i kassan. Varje delägare skulle betala 1 krona i avgift i januari varje år. Kassan skulle förestås av en styrelse bestående av fem ledamöter och tre suppleanter, vilka skulle väljas vid årsmötet varje år med slutna sedlar. Nu bestod styrelsen alltså enbart av arbetare och förmän. Kassans betydelse hade dock minskat, speciellt efter att Dalkarlsbergs arbetares sjuk- och begravningskassa hade bildats 1904. Ofta hade dessa två kassor också liknande styrelser. 1929 och 1932 var t.ex. Gunnar J:son Kåberg ordförande i bägge kassorna. Trots att gruvdriften vid Dalkarlsberg upphörde 1948 fortlevde besparingskassan ända till 1962. Den siste ordföranden blev Nils Andersson.

Källor: Nerikes-Tidningen 1907-02-27, 1909-03-20, 1911-02-25, 1913-02-12, 1914-02-25, 1915-02-20, 1916-02-19, 1918-02-20, 1919-02-19, 1920-02-19, 1921-04-02, 1923-02-14, 1924-03-13, 1925-02-11, 1927-02-07, 1929-02-12. Örebro Dagblad 1928-02-13. Örebro-Kuriren 1925-02-12, 1926-02-08, 1927-02-07, 1928-02-14, 1932-03-04. Dalkarlsbergs arbetares besparingskassas arkiv, Dalkarlsbergs AB:s arkiv, ArkivCentrum Örebro län. Bergmästareämbetet i Nora m.fl. bergslagers arkiv F 4B:7, Uppsala landsarkiv.

2004-09-26