Svartälvshyttan
Den förste som uppmärksammade denna bortglömda hytta var bergsmannen Anders Larsson som i sin »Nora socken förr och nu« från 1800-talets andra hälft berättade att vid Norra Sandvik »på östra sidan om Svartälfven uti en dahl på wrettarne synes lemningarne efter en liten hytta.«
I fornlämningsregistret omtalas en slaggförekomst (RAÄ 21) vid bäcken strax norr om Sandvik, men den förmodas av inventeraren dock vara av sekundär natur. På Jonas Bergius karta från 1704–1705 finns på just den platsen en kvarn utmärkt. Om där funnits en hytta måste den alltså vara äldre. Kvarnen ger dock ett bevis på att vattenkraften använts på platsen.
Men vilken hytta är det då egentligen fråga om och kan man återfinna den i skriftliga källor? Den finns nämligen tre eller fyra hyttor som anlagts i området längs Svartälven under 1600-talet. Dessa är Nya Älvhyttan, Svartälvshyttan, Stora Sandshyttan och Tväråhyttan. Av dessa är åtminstone två med säkerhet geografiskt identifierade: Nya Älvhyttan och Tväråhyttan. Nya Älvhyttan bytte under 1730-talet namn till Karlsdal och Tväråhyttan låg på Östra Lövnäs ägor i Grythyttans socken.
Stora Sandshyttan och Tväråhyttan
Var låg då Stora Sandshyttan? I 1652 års relation uppges den vara uppbyggd 1644 vid Tvärån, men att den första blåsningen gjorts 1650 (den finns dock inte med i det årets tackjärnstiondelängd). Den ska dock ha ditflyttats från en annan plats. I 1655 års tackjärnstiondelängd uppges Stora Sandshyttan vara uppbyggd 1650 och fortfarande vara under skattefrihet. Någon blåsning hade hursomhelst inte gjorts det året. Blåsningarna verkar i själva verket ha varit mycket sporadiska. I 1656 års relation uppges det dessutom att den gamla hyttan var alldeles förstörd och att bergsmännen byggt på ett annat ställe på västra sidan Svartälven vid Tvärån. Där fanns god vattentillgång med sex dammsjöar (hyttan drevs med underfall) och dessutom hade man funnit en ny malmtillgång 1/4 mil från hyttan vid det så kallade Agaberget. 1665 års tackjärntiondelängd omtalar att hyttan hade fått sex års skattefrihet enligt bergskollegiets resolution av 1663-12-12.
Utifrån 1660 och 1665 års tackjärnstiondelängder kan man se var delägarna bodde: Bertil i Lövnäs, Anders i Västgöthyttefors, Börill Gunnarsson i Staksund och Bengt Olofsson i Spjutvik (fler delägare fanns men utan ortangivelse). I 1666 års och senare tackjärnstiondelängder kallas dock denna hytta Tväråhyttan. Utan tvekan rör det sig om samma hytta som av okänd anledning fått ett nytt namn. Möjligen hade den ursprungliga Stora Sandshyttan varit belägen någon annanstans innan den 1644 flyttades till Tvärån på Östra Lövnäs ägor i Grythyttans socken. Tväråhyttan nedblåstes under 1690-talet. I fornlämningsregistret återfinns den som RAÄ 302.
En masugn vid Tvärälven i Karlskoga socken fick privilegier i oktober 1640. De ansökande bergsmännen var Jon Olofsson och Olof Pedersson i Baggetorp, Sven Larsson i Mögesjön, Per Bryngelsson i Lindehöjden samt Anders Jonsson, Olof Nilsson och Gabriel Svensson vid Älven. Inget av namnen överensstämmer med namnen som förekommer i tackjärnstiondelängderna för vare sig Stora Sandshyttan eller Svartälvshyttan så det är osäkert om denna hytta verkligen uppfördes.
 På Gabriel Thorings karta från 1688 finns ingen hytta utsatt vid Anders Matstorp (senare Sandvik). Längre norrut på kartan ses dock hyttan vid Tvärån. |
Svartälvshyttan och Nya Älvhyttan
Svartälvshyttan omnämns i 1640 års tackjärnstiondelängd som nybyggd och fri från tionde. Hyttan borde alltså ha varit byggd omkring 1635. Ende delägare eller åtminstone tackjärnsblåsare det året uppges vara Mats Andersson. Fem år senare, 1645, återfinns samme Mats Andersson tillsammans med Per Matsson, Lasse Larsson och Sivert. Klart störst tackjärnsblåsare var Mats (69 %). Blåsningstiden bör inte ha uppgått till mer än omkring 9 dygn. År 1650 var Mats Andersson också den ende blåsaren.
År 1655 bestod Svartälvshyttans hyttlag av sex bergsmän, av vilka Mats Andersson fortfarande var den klart störste.
 I 1655 års tackjärnstiondelängd räknas sex bergsmän upp under Svartälvshyttan, varav dock en inte tycks ha blåst detta år. Störst tionde betalade Mats Andersson i Svartälven (drygt 35%). Sammanlagt betalade man 1222 kg tackjärn i tionde, vilket betyder att årsproduktionen endast uppgick till 12,2 ton tackjärn. Man kan förmoda att dygnsproduktionen inte uppgick till mer än ca 1 ton varför själva blåsningstiden endast uppgick till ca 12 dygn. |
År 1660 och 1665 omnämns endast två bergsmän under Svartälvshyttan: Lars Matsson och Anders Matsson. I 1666 års tackjärnstiondelängd återfinns förutom dessa två bergsmän också följande bergsmän från Karlskoga socken: Olof Jonsson i Ödehult, Olof Jonsson i Skråmmen, Nils Pedersson i Fisklösen och Sven Nilsson i Svartälvshyttan. Blåsningstiden uppgick till 30 dygn.
Nästföljande år, 1667, kallas denna hytta helt plötsligt Nya Älvhyttan. Helt klart rör det sig vid denna tid om samma hytta som av okänd anledning bytt namn.
Var låg Svartälvshyttan?
Redan i 1656 års relation står det under Nora bergslag att Svartälvshyttan är belägen på »wästersidan om Swart Elfwen« och att det fanns god vattentillgång med två dammsjöar, Mörttjärn och Abbortjärn. Under Karlskoga bergslag återfinns den också, men under namnet Nya Svartälvshyttan och med tillägget att det är en gammal hytta och att bergsmännen i Karlskoga socken som här blåser är lagda till Nora bergslag: Eskil Persson i Ödehult (1/4), Nils Persson i Fisklösen (1/4) samt Per Nilsson och Lars Hansson i Gällsjötorp (tillsamman 1/4). Mats Andersson i Nora socken ägde alltså 1/4 av denna hyttan. Han uppges ha bott vid Svartälven. Med största sannolikhet är detta torp indentiskt med de 1/4-delshemman som efter hans söner i slutet av 1600-talet kallas Lars Anderstorp och Anders Matstorp och i som i början av 1700-talet började kallas Älvsnabben och Sandvik.
Av denna beskrivning tycks det alltså inte råda någon tvekan om att Svartälvshyttan var belägen vid nuvarande Karlsdal i Karlskoga socken. Men det är dock intressant att den faktiskt omtalas som Nya Svartälvshyttan i 1656 års relation. Kan den ha varit belägen någon annanstans, kanske vid Sandvik, innan den flyttades till nuvarande Karlsdal? Möjligen kan den ursprungliga Svartälvshyttan ha anlagts omkring 1635 av Mats Andersson själv eller i kompanjonskap med någon annan nybyggare längs Svartälven. Vattentillgången var kanske inte den bästa varför man redan efter några år flyttade hyttan till andra sidan älven varvid också hyttlaget utökades med bergsmän i Karlskoga socken.
Sannolikt är det den ursprungliga Svartälvshyttans rester som idag kan återfinnas i Norra Sandvik. Den kvarn som fanns på platsen år 1704 kanske uppfördes efter att hyttan nedblåsts och fick på så sätt överta vattenfall och dammar. Och kanske det är denna första hytta som av Nils Kjellin år 1779 kallas Matsahyttan efter dess anläggare Mats Andersson.
Källor: Anders Larsson (1991): Nora socken förr och nu, s 56, 127. Sanna Landeholm & Linnéa Eriksson (2001): Atlas över Sveriges Bergslag. Noraskogs bergslag, hf 2, s 352–354. Johan Johansson (1881–1882): Om Noraskog II, s 365–366. Sven Irholm (1991): Karlsdals bruk i tiden och i världen, s 61–65, 73. Tackjärnstiondelängder för Nora bergslag 1640, 1645, 1650, 1655, 1660, 1665, 1666, 1667, 1670, Bergskollegiets kammarkontors arkiv G 1a:7, 13, 21, 27, 32, 37, 38, 39, 42; Bergverksrelationer 1638–1673, 1673–1685, Bergskollegiets huvudarkiv E 2a:2, E 2a:8, Riksarkivet.
2004-06-26