I
årtal
1276–1581
1605–1694
1707–1799
1803–1848
1850–1899
1900–1924
1928–1978
Dalkarlsberg 1276–1581
1276
Det troligen äldsta dokumentet som omnämner denna bygd härrör
från 1276 då frälsemannen Viglog Nilsson (hjorthorn)
i ett testamente från den 30 maj omnämner "Wichir".
Det kan kanske inte med säkerhet fastställas att det är
Viker i Noraskoga som åsyftas. Viglog tillhörde en högfrälseätt
som förde ett hjorthorn i sitt vapen och som hade merparten av sina
gods i Närke. Han var kusin till lagmannen i Närke, Filip Thyrnersson.
Texten är lite svårtolkad men det rör sig troligen om
hustrun Helgas morgongåva. Ingenting sägs heller hur stort
område det rörde sig om eller om det förekom bergshantering
i området.
1340
Den 7 november utfärdar kung Magnus Eriksson en förordning för
bergsmännen på Västra berget i Närke. Exakt vad som
avses med Västra berget är oklart, men hyttorna runt Dalkarlsberg
ingick troligen i begreppet.
1345
Den 20 november tillförsäkrar kung Magnus Eriksson biskopen
i Strängnäs hans hyttor å järnberget i Närke.
Med dessa hyttor avses de fem masugnar som finns i Dalkarlsbergs omedelbara
närhet: Skrekarhyttan, Älvhyttan, Gamla Vikershyttan, Nya Vikershyttan
och Bengtstorpshyttan. Det är mycket troligt att järnmalmen
till dessa hyttor bröts vid Dalkarlsberg.
1548
Gruvorna vid Dalkarlsberg omtalas för första gången i
bevarade skriftliga dokument. Det är skolmästaren Hans Nilsson
i Strängnäs som med kronan bortbyter torpestaden Dalkarlshyttan
med tre gårdar och en hytta samt bl a en gruvdel i "Nya berget".
1559
I ett register över bergverken i Sverige omtalas gruvorna vid Dalkarlsberg
för första gången med detta namn: "Dalekarls bergit
mz En gruffwe".
1574-1581
Hertig Karl deltar i gruvbrytningen vid Dalkarlsberget. Malmen används
vid det av honom byggda Lekebruket.
2002-03-01